Alltså New Yorks tunnelbanor är nog det värsta jag varit med om. Själva tågen är helt okej, men vänthallarna är förfärliga!
Varrje gång man ska ner dit måste man ta ett djupt andetag, för man vet att man inte kommer att inandas ren luft under de kommande 30 minuterna. Hur kan ett land som fullständigt lever på air condition luft (man får svala fläktar när man går på stan så fort någon öppnar en dörr) ha missat den plats där så många människor vistas dagligen? Man fullkomligt dyker in i vagnen när tåget kommer för att hämta andan, för som tur är har de tänkt på befolkningens hälsa i alla fall medans de åker tågen. Nej där kammar Stockholms tunnelbanor hem priset, där behöver man i alla fall inte må illa efter en åktur.
En annan sak som jag lagt märke till, som jag egentligen redan visste men som blev mer märkbar när jag kommit hit, är den amerikanska servicen.
Helt sjukt med människor som fjäskar när man handlar. de kommer fram och presenterar sig, håller upp dörrar, lägger fram olika outfits, hälsar en välkomna etc. Helt underbart!
Okej, ibland kan det bli lite löjligt, tex när det står en kvinna inne på Banana Republic och säger: Welcome to Banana Rebublic, Men are downstairs, som en maskin som hakat upp sig.
Men ett exempel som gynnade både mig och butiken var när jag var inne på Guess på 5th avenue och spanade in en urläcker, grön klänning( har kommit fram till att grönt, inte rosa är min färg) Denna klänning fanns tyvär inte i min storlek, men istället för att bara säga:nej vi har den inte i M, och gå därifrån, som en svensk expedit skulle gjort, la hon fram olika alternativ.
Vilket resulterade i att jag köpte en jätte snygg svart body ( jag och mina systrar fick inte använda Body när vi var små, mamma tyckte inte riktigt om dem, så nu gör jag lite revolution).
Jag tjänade på detta, såväl butiken, alla är nöjda och glada!
Ikväll hade jag ett misslyckat möte med en kompis, misslyckat på det sättet att vi inte kunde hitta varandra och vi fick båda stå där med skägget i brevlådan.
Eftersom jag var en smula hungrig gick jag inte på en bar och beställde en cheesecake, tyvär hade jag en man brevid mig som verkligen inte kunde lämna mig ifred. Uppffattade inte allt han sa men tror det var att han var guds sändebud eftersom han hette Gabriel och att jag hade en inre skönhet, hur nu han kan veta det...det kan man ju fråga sig.
Nu ska jag nanna för det är skola imorgon och morgonstund har guld i mun!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar